Skrivarkurs
En av våra elever deltog i en mycket bra skrivarkurs som anordnades i Sigtuna under höstlovet.
Jag (webansvarig) har valt att förkorta elevens intressanta och givande text något eleven är anonym. Hoppas och önskar att fler elever får denna möjlighet att delta i en givande skrivarkurs.
Berättelse från kursen:
Skrivarkursen i Sigtuna
- en personlig redovisning
Jag ska nu berätta lite kort om min vistelse i Sigtunastiftelsen.
Syftet med vistelsen var att få lära sig att utrycka sig genom skrift inom vissa ramar, vilket kan underlätta eftersom man då måste tänka till lite för att få det att passa och bli förståeligt. När man skriver i fri form så kan det ibland bli för mycket ”ordbajsande” så att en utomstående person inte förstår. Kursen inleddes på måndagen den 27 oktober och jag anlände i god tid, så jag kunde ta mig en rundtur på området och checka in på rummet och inreda det efter behag(det vill säga slänga kläder på golvet). Sigtunastiftelsen ligger beläget på en liten kulle, så det ser ut som ett fort ämnat att försvara området, känslan förstärks av ljuden från militären som har skjutövningar i området.
Under de tre dagarna som jag och de andra ungdomarna var där så fick vi lära oss skriva Haiku, Tanka, sonetter och annat som kan vara viktigt att tänka på när man skriver, som att man inte ska sålla först utan låta texten flöda och arbeta vidare med den sedan. Haiku är en japansk diktform och består av tre rader. Den första raden har fem stavelser, den andra sju och den tredje och sista fem stavelser igen. Tanka är som en längre version av Haiku och är även den japansk. Båda diktformerna är menade att förmedla en känsla kring en årstid eller händelse. Jag tyckte bäst om att skriva Haiku eftersom man då kunde skriva kort och koncist om en känsla.
Rummet vi skrev i påminde väldigt mycket om en skolsal och kändes inte alls om resten av Sigtunastiftelsen, vilket var tråkigt eftersom byggnaden är så gammal och fin. När vi skrev så skrev kursledarna upp på tavlan vilken form vi skulle skriva i och sedan fick alla varsitt tema. När man väl satte igång med skrivandet så hade man mellan 10 och 15 minuter på sig, sedan blev det dags för uppläsning och vi läste en i taget, följt av applåder och en kort diskussion kring dikten som bestod av hyllningar och kritik. Kursledarna Lars och Maria var mycket proffsiga och kom med bra tips och synpunkter till alla, Lars hade även en massa ordvitsar på lager och man fick en känsla av att han har ett intränat program som vi skulle finna roande, det var gulligt tycker jag.
Dagarna blev aldrig långa och tråkiga vilket man kunnat tro eftersom det var så mycket skrivande under dagen. Vi fick tillräckligt med fikapauser för att inte känna att det blev för mycket på en gång, det fanns även godis lite överallt, på alla bord och alla stolar för att man skulle kunna fylla på med ny energi. Under fikapauserna så fick man en chans att prata med de andra människorna, som kom från spridda platser. En kille hade åkt ända från Lund för att vara på skrivarkursen och det kändes lite väl nördigt! Men det kom sedan fram under en fikapaus att hans mor faktiskt jobbar vid Sigtunastiftelsen när Lars frågade killen från Lund ”Ska vi hålla det hemligt att din mamma jobbar här?”, detta fick spontana skratt att uppstå. Men det var inte bara på fikapauserna vi hade det roligt, vi hade även frukost, lunch och middagar tillsammans som var mycket mysiga och trevliga. Vi åt god mat och diskuterade teologi.
Den första kvällen tog två tjejer fram sin filmkamera och frågade mig och en annan kille om vi ville spela in lite sketcher och göra allmänt roliga saker framför kameran, vi tackade såklart ja och spelade in ett flertal roliga klipp varje kväll. Tjejerna blev utelåsta vid ett tillfälle och vi var tvungna att gå runt och knacka rum och väcka alla för att fråga efter vaktmästaren. Såklart filmade vi hela den händelsen också och spelade lite extra desperata för kamerans skull.
Jag skulle verkligen kunna tänka mig att stanna vid Stiftelsen ett par dagar och bara ägna tiden åt mina egna tankar och funderingar, låta själen vila helt enkelt.
Haiku som gruppdikt och egna alster
Den första dikten är en Haiku som några i gruppen skrivit på, uppgiften gick ut på att man skulle skriva första raden i en haiku, sedan skickar man vidare och en annan person skriver andra raden utan att ha sätt den övre. Temat var Kärlek. Sedan följer tre dikter med egenvalt tema som jag skrivit själv.
Du stryper mig hårt
Det är det bästa som finns
Du gör dig påmind
Det går inte så bra
Sju ord till dig min kära
Älskar, älskar dig
När jag hör ditt namn
Nä jag bara skämtade
Hjärtslagen ökar.
Himlen lyser upp
Kanonerna dundrar på
Kvinnorna gråter
Gårdsbarnen leker
Det är varmt och kvavt i rummet
Längtan kommer plötsligt
Tankarna flödar
Hjärnan exploderar helt
Pappret är tomt nu
På det stora hela, vad gav Stiftelsen mig? Jo, jag tycker att mitt självförtroende stärktes, vilket var väldigt välbehövt då jag själv inte tycker att jag skriver särskilt bra. Mitt intresse för skrivande i allmänt har även höjts, det är roligare än man tror att skapa nöje åt andra. Vi får se vad framtiden bär i sitt sköte angående mitt skrivande, kanske blir det en novellsamling.